tisdag 5 januari 2016

Särskolan i Simrishamns kommun arbetar utifrån devisen "Barn gör rätt om de kan"

Detta läsår utbildas all personal i särskolan i Simrishamns kommun i vad som menas med Ross Greenes devis "Barn gör rätt om de kan" och hur man i skolan kan använda Greenes modell för samarbetsbaserad problemlösning.

Den 3 december 2015 lyssnade vi på Ross Greene när han föreläste om sin forskning och arbetsmodell.
Projektet spänner över läsåret 2015/16  och sker i samarbete med Sjöbos och Ystads kommuner. Ansvarig nyckelperson inom särskolan i Simrishamns kommun är Bodil Knutsson.

Andreas Mattsson, rektor vid särskolan i Simrishamns kommun, beskrev projektplanen för de anställda vid särskolorna i Ystads respektive Simrishamns kommun vid terminsstarten i augusti 2015.

Bokcirklar, föreläsningar och samverkan mellan kommuner

För att vidga våra vyer och skapa större samförstånd har vi bokcirklar, föreläsningar och träffar där vi utbyter erfarenheter och kunskaper med varandra:

  • Tre av Ross Greenes böcker Explosiva barn, Vilse i skolan och Att bemöta explosiva barn cirkulerar mellan lärarna och diskuteras. Vår nyckelperson Bodil Knutsson leder diskussionerna.
  • Olika kvällar i oktober har all personal i Simrishamns kommuns särskola varit i Ystad och lyssnat på Karl Witting som pratade om hur han arbetar utifrån "Alla barn gör rätt om de kan" och i början av december åkte hela personalen och lyssnade på Ross Greene under en heldagsföreläsning i Malmö. 
  • Simrishamns kommun samarbetar med särskolan i Ystads kommun. Det innebär att vi går på föreläsningar ihop, besöker varandras skolor och har gemensamma träffar där vi diskuterar vårt arbete, inspirerar och blir inspirerade av varandra.


Barn gör rätt om de kan

Vad är det som saknas när ett barn inte samarbetar? Är det viljan eller förmågan?

Det finns en himmelsvid skillnad mellan hur man bemöter barn om man tror på filosofin "Barn gör rätt om de vill" och filosofin "Barn gör rätt om de kan". Det hävdar Ross Greene, psykolog och forskare vid Harvard Medical School.

Om man tror på den första filosofin "Barn gör rätt om de vill" blir ens jobb att få barnet att vilja göra rätt. Då försöker man öka barnets motivation genom belöning och bestraffning, men risken är att barnet vägrar samarbeta eller att man driver igenom sin vilja och lägger locket på de verkliga problemen. Dessa återkommer då ofta snart igen på ett eller annat sätt.

Ross Greene menar att barnen skulle göra rätt om de kunde, men att de inte klarar leva upp till förväntningarna därför att de har en outvecklad tankeförmåga. Till exempel klarar de kanske inte av att vara tillräckligt flexibla när planer ändras eller så kan de inte hantera sin frustration när deras egna förväntningar och behov inte blir tillfredsställda.


Därför ska man istället försöka ta reda på vad det är som hindrar barnet från att göra rätt, vilka färdigheter han eller hon saknar för att kunna att göra vad som förväntas. Då får man en bättre relation till barnet och man kan lättare hjälpa honom eller henne att lyckas.

Samarbetsbaserad problemlösning

Ross Greene berättar om tre sätt att agera när en elev på olika sätt stökar, utmanar, ignorerar eller bråkar:
  • Plan A: Den vuxne (Adult) bestämmer ensam vad barnet ska göra för att problemet ska bli löst. Om den vuxne till exempel tycker att barnet behöver hjälpa till mer, så bestämmer den vuxna vad barnet ska hjälpa till med. Denna plan kan vara bra när det är bråttom och handlar om sådant som är direkt farligt eller olagligt och därför inte förhandlingsbart, men den funkar oftast inget vidare när man vill få ett barn att frivilligt hjälpa till med något.
  • Plan C: Barnet (Child) bestämmer vad han eller hon ska göra. Om barnet till exempel inte vill hjälpa till med något så behöver det inte heller göra det. Denna plan kan vara bra när det som man tycker olika om inte spelar någon större roll. Plan C innebär nämligen att man ger utrymme för barnet att göra helt egna val.
  • Plan B: Båda (Both) bestämmer. Tillsammans försöker man hitta en lösning som inte är för svår eller besvärlig för barnet, men som ändå hjälper den vuxne. Denna plan är bra när det handlar om viktiga frågor och den är ett bra sätt att träna barnet att hantera svårigheter i livet.


Plan B är den handlingsplan som Ross Greene generellt förordar och han vill gärna att man i första hand försöker använda den i förebyggande syfte istället för mitt i stridens hetta.

Plan B innefattar tre steg. Det är viktigt att alla tre stegen finns med och att de görs i följande ordning:
  1. Empati: Den vuxne lyssnar till barnets perspektiv och visar att den försöker förstå varför barnet gör som det gör. 
  2. Definition av problemet: Den vuxne förklarar på vilket sätt barnets agerande inte är bra för omgivningen.
  3. Inbjudan till att lösa problemet tillsammans: Den vuxne ber barnet komma med förslag på hur problemet kan lösas. Målet med detta sista steg är att komma på hur kan man göra för att barnet ska få flera av sina behov tillfredsställda utan att omgivningen blir lidande.



Samtalen ska vara färdighetsfokuserade och ha som målsättning att man tillsammans ska försöka lösa problem. Detta är positivt på flera sätt:
  • Det är utvecklande för barnets förutsättningar att handskas med frustrationer. 
  • Det är utvecklande för relationen mellan den vuxne och barnet.

Vill du veta mer?

Här kan du se de olika gruppernas anteckningar när vi vid terminsstarten samarbetade över kommungränserna inom särskolan kring projektet "Barn gör rätt om de kan":











Läs en artikel om Ross Greenes bok Vilse i skolan, skriven av Margot Christiansen: "Greene avlivar svenska myter"  (Lärarnas nyheter, 20101025)

Läs en artikel om Ross Greeenes problemlösningsmetod, skriven av Anna Lagerblad:  "Arga barn behöver hjälp att tänka" (Svenska Dagbladet, 20130328)

På Ross Greenes egen hemsida hittar du många tips på hur man kan hjälpa och förstå ett utåtagerande barn och tips på material kring Barn gör rätt om de kan och samarbetsbaserad problemlösning:  Lives in the Balance 

Här hittar du en samlad videoserie i 8 delar där Ross Greene sammanfattar sina tankar kring hur vi bäst kan hjälpa barn som har svårt att anpassa sig och leva upp till våra förväntningar: